Långa dagar och jobbig tid

Antingen är det så att jag är väldigt klen, eller så börjar det att hända något nu. Igår körde vi lite hö, jag kånkade och bar på dessa buntar, varmt och svettigt var det. Jag hjäpte inte till lika mycket som jag normalt brukar, men det är väl väl inget konstigt? Idag vet jag inte om det är sviterna från gårddagen som bråkar med mig eller om det kanske är lite värkar på gång. Svårt att veta, jag vet ju inte hur det ska kännas. Har i alla fall ont i ryggen, nedre delen, värker i ett. Sen trycker det på neråt, känns emellanåt som att huvet på ungen är halvvägs ute...Haft mycket sammansdragningar under dagen. Ibland hugger det till som bara den och gör riktigt ont, kan gå flera timmar emellan huggen. Inte nå regelbundet, så det är säkert falsk alarm, igen. Värmen gör det inte lättare. Satt ute en stund på fm, sen ha jag legat i sängen med fläkten på resten av dan. Läser Stieg Larssons sista bok, Luftslottet som sprängdes, tur att man kan syselsätta sig med nånting.

Igår var vi till Nora, jag, mamma och Jouline, vi kollade lägenheter. Mamma & pappa ska ju flytta isär mitt upp i alltihoppa. Dom bestämmde sig för en lägenhet i alla fall. Nu hoppas jag att allt bara blir bra. Gud finns du så hjälper du till nu!! Jag orkar inte med hur mycket som helst, det är tillräckligt som det är. Mamma mår dåligt, men hon ska "spela" stark inför oss, vilket vi ser. Flaskan blir hennes vän mer och mer vilket gör att jag/vi barn mår skit. Men hur säger man till sin mamma som inte fattar att det inte fungerar?? Nu hoppas jag att flytten kommer få saker och ting på rätt spår igen, men en tanke som slagit mig är att det kanske bara blir värre? Usch, det är så jobbigt. Nu har jag skrivit av mig litegrann, känns bättre för stunden. Nu vet jag inte vilka alla är som läser min blogg, men jag hoppas att ni kan hålla käften, jag vill inte att det blir en massa snack kring detta. Det kommer ju inte göra saken bättre. Jag litar på mina vänner! Men det finns annat folk som kanske är lite lösa i käften och gärna vill snacka, som mår bra av att se andra må dåligt.
Jag bloggar, just för att jag ibland kan ha väldigt svårt att tala med folk, som alla vet kan det kännas väldigt skönt att lätta sitt hjärta genom att skriva. För mig fungerar det bäst, så nu hoppas jag att jag i fortsättning kan fortsätta skriva det jag vill.

// CISSI