Dagen med stort D

Elsa 4035g & 53cm

Lycklig mamma!

Lustgas!! När den var som bäst :)

Vaknade kl 00:02 av ett litet knäpp i magen, vattnet gick! Flög upp, (säkert) ur sängen. Är inte långt från sovrum till badrum, men på den biten hann det i alla fall bli flod efter mig. Samtidigt som hjärtat börja picka på snabbare så blev jag nervös. Äntligen var ju dagen man väntat på nära men det kom så nära och blev så verkligt.

Ringde till förlossningen som sa att om jag inte får några värkar så ska jag stanna hemma. Fick tid till klockan 08 för kontroll. Tjejen jag prata med tyckte jag skulle lägga mig och sova. Vilket inte gick, kan jag säga, för det första var både jag och Adam uppe i varv, för det andra så rann ju vattnet i ett. Klockan 01 började jag få lite värkar. Ganska så snabbt blev det tätare och tätare mellan värkarna. Vi åkte till förlossningen kl 04.

På vägen dit så höll Adam på att krocka med fåglar som gick över vägen, fågelbebisar, han blev väldigt fascinerad av dessa fåglar, ville stanna och kolla...Skit i fåglarn skrek jag...kör över dom, vi måste in nuuuu...

Behöver jag säga att jag hade ont??

Väl inne på förlossningen så slappnade jag väl av, så värkarna avtog lite. Men vid 05:30 tiden hade jag så ont så jag bad då om lustgasen...vilken grej :) värsta festen!! Men ju längre tiden gick, ju ondare och tätare värkarna blev, gjorde lustgasen mindre och mindre nytta. Hade det rätt så jobbigt med illamående och fick kräkas flera gånger, samtidigt som jag hade verkar, det var inte roligt. Men Adam gjorde det lättare, han massera, badda pannan, sprang med spypåsar och tog hand om mig på bästa sätt. När jag låg där helt utlämnad och hade som värst ont, så säger Adam; Du Cissi, parkeringstiden går ut om en kvart...jaha säger jag, det skiter väl jag i, vi får väl ta böter för faaaan. (Blev aldrig några böter :))

Jag fick värkstimulerande dropp och i samband med detta satte dom elektroder på bebisens huvud för att hålla koll på hjärtljuden. Det blev lite jobbigt för henne på slutet hjärtljuden sjönk men det var aldrig någon fara. Efter 30 minuters krystande så kom hon äntligen ut!

Kl 12:08 090707. Vilken underbar känsla det var att få upp henne på bröstet, går inte att beskriva. Tårarna bara rann. Helt underbart. Lilla snuttan. Efter en snabbkoll, att alla händer/fötter fingrar/tår satt där dom skulle så kolla vi efter vad det var för nå.

Förlossningen gick alltså bra. Vi var såklart helt slut efteråt, alla tre. Sov som stockar efter smörgåsen och besök av Erika. Klockan 18:00 kom barnläkare och "besiktiga" henne = u.a. Klockan 19:00 packa vi in oss i bilen och begav oss av hemåt, en mer än när vi hade lämnat hemmet för ca 15 timmar sen.

Nu är vi mamma & pappa, och vi njuter och mår bra alla tre!

Hon har i alla fall fått ett namn nu, Elsa!

YY Våran lilla Elsa, välkommen till världen, vi älskar dig YY