I morgon, på datumet, har det gått en månad sen våran lilla skatt föddes. Hon växer så det knakar. Var till BVC när hon var 3,5vecka, hon vägde då 5070g och var hela 57,5cm lång, hon har alltså nästan gått upp ett kilo och växt 4,5cm på längden, vart ska detta sluta??
Innan jag blev mamma, satt jag vid datorn ofta och mycket, nu har jag ingen lust längre, det finns så mycket roligare saker att fördriva tiden med om dagarna. Elsa och jag hittar på nått nästan varje dag när pappa Adam är på jobbet.
Vi har hunnit med en hel del under denna månad. Har varit till Kolmården, men då fick faktiskt Elsa vara hemma hos sin mormor & morfar. Det gick så bra så! Tror det var jobbigare för mig, inte det att jag saknade henne, eller jo, det gjorde jag ju, men jag ringde inte å tjata och vara stressad hela dan, utan det jobbiga var tuttarna, trodde dom skulle sprängas...fick springa på toaletten och mjölka ur dom i ett, kände mig som värsta kon...
Nu de sista dagarna har lilla Grodan varit lite snorig, inte blivit mer än så, snorig och lite nysningar, men det har räckt, hon har inte varit särskilt nöjd de sista dagarna. Måndagen denna vecka var värst, hon sov som mest 1timme under natten, sen var hon vaken, skrek i ett. Inget var bra. Jag kände mig som världens sämsta mamma, som inte kunde trösta mitt lilla barn. Tårarna på mig var inte långt borta. Stackarn, inte lätt att vara snorig i näsan och inte kunna snyta sig, ännu sämre att vara täppt kanske?
Nej, nu ropar hon på mig, i ganska så höga toner...bästa att springa...
Hoppas att Ni alla mår bra! Njut av vädret, verkar som att det är sista dagarna med fint väder!
KRAM!!
känner igen känslan av maktlöshet...inte lätt när de små är förkylda..pröva med en sån där sug som finns på apoteket..eller renässans näsdroppar..kan hjälpa... och höja sängen vid huvudet.. hoppas jag får komma och hälsa på snart..tänker på er!! kram kram
SvaraRadera